Hundkurser i Göteborg med relationen i fokus
Valpkurs, aktiveringskurs, inkallningskurs, hundmöteskurs, dressyrkurser etc.
Vi lever i en tid då våra prestationer ofta blir viktigare än våra relationer. Det gäller såväl till våra barn (eller andra människor) som till våra hundar (eller andra djur). Ibland glömmer vi helt enkelt bort att det allra viktigaste kanske är att bara vara. Tillsammans.
Fördjupa relationen
Att gå en kurs behöver inte nödvändigtvis innebära att vi eller vår hund eller våra barn alltid måste bli så mycket bättre på ett område. (Det gör förstås inget om det händer men det behöver inte alltid vara det huvudsakliga målet). Ibland kan en kurs som man går tillsammans (vilket är det vanliga när det gäller hundkurser) vara en utmärkt förevändning att bara få vara tillsammans, att knyta band, att fördjupa relationen. Ibland kan allt ske parallellt, utan större ansträngning.
Duktighetsfällan
Idag fokuserar många på sådant vi tror måste göras för att vi (och våra barn eller hundar) ska må bra men också för att vi ska känna oss som bra och duktiga människor. I många av oss lurar nog en ”duktighetsminister”. När vi erbjuder våra hundar (eller barn) olika aktiviteter, så verkar den där duktighetsministern pocka på att få sina behov tillfredsställda. Och de behoven handlar ofta om att visa, inför sig själv och andra, att JAG är en duktig människa som erbjuder mitt barn, min hund allt detta. Med modersmjölken (eller snarare kanske med mjölkersättningen) verkar vi ha fått med oss kravet på att vara duktiga, att prestera. Och vill vi vara duktiga (och det vill vi) så måste vi kunna visa och bevisa hur duktiga vi är. Men hur kan vi visa att vi har ”presterat” en bra relation? Lugna, harmoniska barn eller djur (som ofta blir ett resultat av en god relation) gör inte mycket väsen av sig och därför framgår inte lika tydligt hur duktiga vi har varit som ”lärt” dem allt detta. Inte heller syns all tid och engagemang som ligger bakom en välfungerande relation. Alltså ingen klapp på axeln att förvänta.
Att göra eller vara
Att däremot lära hunden att utföra trix, att vara lydig och väldresserad (vilket för många är detsamma som att hunden ska gå fint på vänster sida, komma som en blixt på inkallning, sitta, ligga stå, utföra trix etc. på befallning) imponerar och duger att visa upp. Samma sak gäller våra barn, visst är det trevligt att barnen kan spela piano eller tennis eller är ena hejare på hockey. Stolta blir vi, inte bara för att våra barn är så duktiga, presterar så väl, utan också för att det blir det yttersta beviset på hur duktiga och engagerade vi är. Nej, det är inte fel att vara duktig eller vilja vara duktig. Det är heller inget konstigt att vilja få lite beröm för att vi är duktiga. Ofta får vi alldeles för lite av den varan. Det är bara så trist när det sker på bekostnad av en djupgående och välfungerande relation. Det där som kan ske alldeles automatiskt och utan ansträngning, genom att bara vara. Tillsammans. Mickie Gustafson