Barn och stress

Barn kan inte härdas mot stress bara bli mer stressade

Ofta hör jag föräldrar säga att det är viktigt att förbereda barn på att klara kraven på gymnasiet. Och det låter väl ganska rimligt om man med dessa förberedelser menar att öka deras kunskaper. Men vad många tar för givet ska ingå i ”paketet” är att successivt förbereda dem på ett högre tempo, fler läxor och större krav, helt enkelt att förbereda och härda dem mot framtida stress.
Men stress fungerar inte på det viset att vi kan bygga en mur eller ett skyddande skal utan att den muren och det skalet får följder som leder till ännu mer stress.

Stress påverkar känslor och beteende

När vi utsätter barn för stress genom exempelvis höga krav på prestation, läxor, bristande tid för vila och återhämtning, upprepade separationer, buller, social överstimulering, stora grupper mm. ger det inte bara kroppsliga skador, (där huvudvärk, magont, trötthet mm endast är de ”lindrigaste” uttrycken för stress.) Vi bidrar också till att barnen redan tidigt åsamkas olika former av lättare eller svårare beteendeförändringar såsom exempelvis aggression (vanligast hos pojkar) eller depression (vanligast hos flickor). Empatistörningar och mobbning är idag så vanligt förekommande att vi nästan anser det som självklarheter.
När vi tror att vi kan förbereda våra barn på att klara mer stress ska vi veta att det finns en gräns för hur mycket stress våra barn kan uthärda och den gränsen är för många redan nådd i förskoleåldern. Då börjar stressen ge fysiska och psykiska skador, det tar bara mer eller mindre lång tid innan vi ser eller inser effekterna!
Så när vi ökar takten och kraven, så ökar vi helt enkelt takten mot en snabbare utbrändhet och vi snabbar på mötet med ännu fler stressrelaterade sjukdomar. I all välvilja riskerar vi att våra egna barn ”dukar under” innan de ens är vuxna nog att själva sätta stopp!

Bästa förberedelsen på stress är att så långt möjligt undvika den

Så om vi verkligen vill förbereda våra barn på att bli ”stresståliga” kan vi till stor del förlita oss på moder natur. Hon har inte bara givit oss de fysiologiska förutsättningarna för att kunna bli stressade (eftersom våra stressreaktioner ursprungligen har fyllt en viktig funktion för vår överlevnad och till viss del fortfarande gör). Hon har också givit oss förutsättningar att, i måttliga mänger, tåla stress. Alltså behöver vi inte lära oss att ”tåla” stress, det finns redan inprogrammerat i vår fysiologi. Däremot kan vi aldrig lära oss att tåla ett överskott av stressfaktorer. Det leder ofelbart till fysiska och psykiska skador. För stressreaktionerna, med alla sina fysiska och psykiska komponenter, var inte avsedda att ständigt tas i bruk. De skulle och ska användas endast vid de tillfällen de verkligen behövs och behövdes för människans direkta överlevnad. Alltså är vila och återhämtning nyckeln till stresstålighet – inte mer stress!

Ska skolan anpassas till människan eller människan anpassas till skolan?

I den stund vi självklart anser att våra barn måste härdas eller tränas inför något som de senare i livet ska utsättas för (exempelvis gymnasieskolan), bidrar vi inte bara till att öka stressen i deras liv, vi har också anammat den framtid som vi målar upp som självklar och korrekt. Men vad är det som säger att gymnasieskolorna (eller skolor över huvud taget) måste se ut och fungera som de gör? Eller fungerar de verkligen alltid på samma vis? Hur det än förhåller sig kommer vi aldrig ifrån det faktum att det är vi vuxna (föräldrar, lärare, politiker m.fl.) som i slutändan avgör om vi vill ha en mänsklig skola, avpassad och anpassad till människor. Eller om vi vill pressa in våra barn i ett system som vi vet på sikt ger allvarliga skador.