Runt om i Sverige finns olika verksamheter där man drar större eller mindre nytta av den positiva inverkan djur har på barns utveckling och välmående (och för vuxnas med för den delen). Carpe Diem är en sådan verksamhet.
I ett samhälle några mil utanför Göteborg ligger en friskola som på många sätt skiljer sig från det vi vanligtvis förknippar med skolor. Det är en grundskola med elever från årskurs 1 till 9 (i samma klassrum). Förutom att skolan utgår från montessoripedagogik, vilket i sig kanske inte är så ovanligt om än annorlunda, så har skolan en så annorlunda policy att det nästan är snudd på utopi. En av skolans målsättningar är att i möjligaste mån erbjuda eleverna en så stressfri och lugn miljö som över huvud taget är möjligt. Detta är ju något som är näst intill nödvändigt i vårt i övrigt så stressade och prestationsinriktade samhälle. Lugn och ro är dessutom en av grundförutsättning för att inlärning ska fungera optimalt, vilket faktiskt många hundägare och hundklubbar verkar vara väl medvetna om idag. Men märkligt nog är det en kunskap som inte nått ut till alla skolor eller i alla fall inte, av olika skäl, kunnat omsättas i praktiken. Just därför blir det så unikt när en skola inte bara har det som målsättning utan också på olika vis försöker verkställa sin policy i praktiken.
Utan stress
En sådan stressfri miljö erbjuds dessa elever bland annat genom att elevantalet är litet och genom att läxorna görs på skoltid (övertidsarbete är alltså inte obligatoriskt) samt genom att varje elev har en egen individuell studieplan som sköts i vars och ens egen takt. Men förutom detta finns alltså också tillgång till hund på skolan. Hittills har detta fungerat på så vis att olika lärare som haft, för ändamålet lämpliga hundar, tagit med dessa under skoltid.
Hundar skänker lugn
Hundarna har med sina olika personligheter och sina olika storlekar tillgodosett olika behov hos olika elever. Men gemensamt kan sägas att hundarna med sin blotta närvaro skänkt lugn och ro och bidragit till en allmänt trivsam atmosfär.
Att sällskapsdjur har en positiv inverkan på barns utveckling känner nog de flesta till. Forskning har dessutom bekräftat detta. Men vad är det då som är så speciellt med att barn får växa upp med djur och på vilket vis kan en ”skolhund” främja elevernas utveckling? Att djur har en stressreducerande effekt och påverkar de allra flesta människor på ett positivt vis är nog ingen nyhet. I alla fall inte för djurägare. Att man blir lugn genom att smeka ett djur och att detta i sin tur bidrar till att öka ”välmåendehormonet” oxytocin, känner nog också många djurägare till. Och många förstår nog också att ett barn, genom att lära sig ta hänsyn till ett djur också kan lära sig att ta hänsyn till andra individer.
Liten hund väcker omtanke
Men det som kanske överraskade en del i det här fallet var nog med vilken varsamhet eleverna behandlade ”minstingen” en liten hund av rasen japanese chin. Och hur de faktiskt, vänligt men bestämt, ”fostrade” varandra i hanterandet av en liten hund. Att pojkar dessutom kan utveckla ”slumrande” sidor hos sig själva när de får en stund tillsammans med en liten hund är kanske egentligen inte heller något att förvånas över. Med en liten hund kan man inte stoja så våldsamt, inte brottas eller kampas med. Alla stressande lekar blir lätt för mycket för en liten hund. En liten hund smeker man (kanske något beroende på hundens temperament förstås). En liten hund är man ömsint mot, en liten hund måste man kanske vara något mer försiktig med, ta litet extra hänsyn till, vara observant så man inte trampar på den, springer omkull den, klämmer den i dörren eller rent av sätter sig på den. Men detta förutsätter naturligtvis att barnen inte redan är fyllda av alltför många ”vuxna” fördomar. Då kan de behöva litet mer tid att hitta tillbaks till sitt verkliga och hela känsloregister. För när känslorna väl är på plats, ja då kan man tycka om och ta hänsyn även till dem som är mindre, de som är annorlunda, de som är mjukare, mer försiktiga, blyga ja till och med de som kanske inte är så vackra eller helt igenom perfekta, dvs.. de där alldeles ”vanliga och normala”. Tänk ändå vad man kan lära sig i en skola – av en hund.
Mickie Gustafson
Fotnot
Skolan tvingades upphöra med sin verksamhet 2009 med motiveringen från skolverket att ett elevantal på 15 elever var för litet.