Är hästägare mer ambitiösa?

Är hästägare/ryttare mer ambitiösa än hundägare?

Är inställningen eller förhållningssättet till träning olika mellan häst- och hundägare? Kan det vara så att många hundägare inte tycker det är lika nödvändigt att träna en hund för att den ska bli välfungerande medan de flesta hästägare kanske ser träning som en självklarhet?

Skilda ambitionsnivåer?

Naturligtvis finns det olika ambitionsnivåer hos såväl häst-som hundägare. En del har mer tid, ork energi och intresse än andra. En del vill tävla medan andra nöjer sig med en välfungerande och trygg promenad- eller ridkamrat. Men oavsett ambitionsnivå verkar många hästägare medvetna om vikten av livslång eller kontinuerlig träning och inlärning. De förväntar sig inte att hästen ska bli en trygg och välfungerande ridkamrat efter någon enstaka kurs eller lite sporadisk träning. Oavsett om hästen ska fungera som skogsmulle/ familjehäst eller förväntas skörda framgångar i olika tävlingar, ses träning och skolning, nästan genom hela hästens liv,  ändå som en självklar del i hästinnehavet.

Får familjehunden samma förutsättningar som familjehästen?

När det gäller hundägare tycks det istället vara finnas två grupper av hundägare (naturligtvis med undantag) där ena gruppen ser träning som självklar medan den andra inte gör det. Rent generellt verkar den ena gruppen vara mer ambitiös och inriktad på träning och/eller tävling i olika former. Den andra gruppen har ett mindre ambitiöst förhållningssätt och är mer inriktad på att ”bara ha hund”. Gemensamt för båda grupperna är dock att de allra flesta vill ha en fungerande hund även till vardags. Och vägen dit kanske inte alltid ser ut som man tänkt sig. Någon form av träning eller inlärning måste dock ske.

Hästhållning och hundhållning – olika rang och skilda traditioner?

Medan hästhållning under lång tid var förbehållet de rika (och är nog i viss mån fortfarande) har förutsättningarna att ha hund varit större för gemene man – och kvinna. Och hästhållning är förknippad med en mängd olika aktiviteter, som kräver träning och inlärning (även om det långt ifrån alltid var ägaren som, rent praktiskt, genomförde detta). Historiskt har hunden dessutom haft uppgifter som inte alltid har krävt samma omfattande träning eller typ av samarbete som krävs mellan häst och ryttare. Hästen är dessutom större och ska den bära en ryttare på sin rygg krävs lite mer. Så om vi blickar bakåt finns det kanske en tradition av att hästägande kräver ett ständigt pågående arbete mellan häst och ägare/ryttare. Ingen verkar tro på eller vågar förlita sig på konceptet att ”bara ha häst”.

Bästa av världar

Drömscenariot vore kanske att fler hästägare skulle våga sig på att blanda konceptet “bara vara” med sina träningsambitioner och att fler hundägare skulle våga sig på att blanda konceptet “bara vara”med sina träningsambitioner. På så vis skulle fler hästar och hundar få en blandad kompott som på sikt skulle leda till fler harmoniska, välfungerande individer, ökat välmående och mindre stress. Mickie Gustafson

Gillar du hästar, frihet och historia? Då rekommenderar vi Willy Klaesons bok Mustang: en förföljd frihetssymbol.