Att sörja ett husdjur

Att sörja är ett kärleksarbete

Att sörja och sakna ett djur är något de flesta djurägare förr eller senare stöter på. Därför är det ett ämne som alltid är lika aktuellt. Och lika viktigt varje gång det uppmärksammas. Strax innan jul, då kanske många var upptagna med så mycket annat, fanns ett reportage  om just detta. (Inte ens julen erbjuder skydd mot smärtsamma upplevelser). Jennie Aquilonius, Svenska Dagbladet, som intervjuade mig angående detta, skrev så fint och inkännande. Artikeln finner du här. Hoppas att många som läser kan känna sig lite hjälpta. Om inte annat är det nog skönt att veta att det finns andra människor som förstår och som känner med.

Förluster påverkar oss på olika sätt

Precis som vi har olika personligheter, sörjer och hanterar vi sorg på olika sätt. Vi sörjer olika intensivt, olika länge, agerar olika och och mentalt och fysiskt påverkas vi också olika. Mer kan du läsa här i min artikel Att sörja en hund. Du kan också läsa min bok med samma titel. Nedan följer ett utdrag ur boken.

“Är du en person som har lätt för att gråta och känner behov av detta, så låt ingen, inte ens du själv, hindra detta uttryck för din sorg. Har du svårt att få tårarnas befrielse och kanske hellre vill sitta tyst för dig själv, så kräv den rätten av din omgivning. Känner du ett stort behov av att prata om ditt djur och om allt som varit, så sök dig då till människor som förstår eller som åtminstone är villiga att lyssna. Förklara för dem att du inte begär att de ska hjälpa dig. Ingen kan bära någon annans smärta, men en god lyssnare är ofta det som behövs. Att tala är ett sätt att bearbeta sin sorg”. Mer om boken Att förlora en hund kan du läsa här.

Tiden läker och minnena ljusnar

Oavsett hur just du upplever sorgen så är det viktigt att komma ihåg att låta sorgen få ta tid och plats. Tids nog kommer de ljusa minnena att ta över – även om det kan vara svårt att tro när sorgen är som svårast. 

Mickie Gustafson