Anknytning, vad är anknytning?

Vad är anknytning?

Ordet anknytning, i denna bemärkelse som vi kommer tala om i kursen, kommer från anknytningsteorin som uppstod ur läkaren och psykoanalytikern John Bowlby och psykologen Mary Ainsworths arbete där Bowlby från början intresserade sig för de emotionella problem som barn uppvisar på institutioner som exempelvis barnhem.
Enligt anknytningsteorin finns ett medfött behov av närhet och kontakt, detta ses även hos djur och syftar till att säkra överlevnaden. Jämfört med andra djur är människan långsam i sin utveckling och är således beroende av sina anknytningspersoner längre tid än exempel bytesdjur i det vilda. Det är till och med så att nyfödda barn inte ens har förmågan att kunna klänga sig fast vid sin trygghet utan är istället beroende av diverse olika signaler för att kunna få de vuxnas uppmärksamhet och hjälp. Det finns alltså en sårbarhet hos spädbarn, där samspelet säkrar överlevnaden.


Barn visar anknytning genom närhetssökande så som att följa efter sina vårdgivare och genom kontaktupprätthållande åtgärder så som beröring, gos och exempelvis handhållning. Dessa behov kan bli väldigt tydliga när barnet är tvunget att sitta i babyskydd/bilbarnstol där han/hon inte kan se föräldern eller när dörren till badrummet stängs och barnet inte kan komma in.
Det är viktigt att komma ihåg att anknytning är både ömsesidig och universell, föräldrar håller ofta ett öga på barnet och initierar kontakt genom olika uttryck (så som exempelvis leenden) gester och ljud. Anknytning är medfödd och en del av den sociala naturen hos människan. I Uganda till exempel ingår det inte i kulturen att pussa barnen, istället masserar man dem, detta är ett naturligt sätt att stärka bandet. Vuxna individer i många delar av världen ringer sin mamma varje dag och ibland kan också personer som har en god anknytning sitta tyst  och läsa i samma rum i ett stort hus I vissa kulturer håller man hand, kramas, tar på varandra (ibland olika ställen beroende på kultur).
Vissa akademiker anser till och med att anledningen till att homo sapiens utvecklades medan andra dog ut var just anknytningen till barnen, detta genom fäder, morföräldrar, farföräldrar och andra nära (utan nödvändigtvis släktskap) och inte bara till modern (Hrdy, 2009).
Vi tenderar ofta att se på anknytning som något som berör småbarnsåren men faktum är att anknytning är livslångt och påverkar vår trygghet och våra nära relationer genom livet. Nedan behandlas anknytningens olika stadier för att ge en kort inblick i hur anknytningssystemet är uppbyggt.

Anknytningens stadier                             

Anknytningens förstadie
Från nyfödd till ca 6 veckor ger barnet signaler via gråt och kroppsrörelser. Vid exempelvis hunger eller smärta kan barnet vrida sig, gny och skrika. När dessa behov hörsammas och barnet får tröst/mat etc. lugnas hela systemet och barnet lär sig att interagera mer.

Anknytningen utvecklas
När barnet passerat 6 veckor och fram till 8 månader interagerar barnet företrädesvis/helst med de människor de känner, detta sker genom leenden, jollrande och skratt. Föräldrars/vårdgivares röster och närhet verkar lugnande och tröstande kan avleda barnet från att bli ledset eller får barnet att sluta gråta.

Klassisk trygg anknytning
Vid 8 månader till ca 2 år vänder sig barnet främst till föräldern/den primära vårdgivaren och är avslappnad och leker glatt när han/hon är i närheten men visar osäkerhet och separationsångest när denne lämnar barnet. Både föräldern/vårdgivaren och barnet vill ha närhet och söker frekvent ögonkontakt. Även fysiska ömhetsbetygelser så som klappar och gos är ofta återkommande.

Anknytningen som en trygg bas
Från ca 2 till 6 år utvecklas och expanderas den sociala sfären och anknytningen utgör en trygg bas för detta ändamål. Barnet söker föräldrarnas samtycke och uppmuntran för att upptäcka och interagera. I denna period är interaktiva konversationer och lekar som exempelvis ”kurragömma” och låtsaslekar vanliga. Föräldrarna/vårdgivarna förväntas roa och trösta barnet.

Ömsesidig anknytning
Från 6 till 12 år strävar barnet efter att göra föräldrar/vårdgivare nöjda och stolta genom att lära sig det som i familjen anses fördelaktigt och de vuxna belönar detta beteende.

Nya anknytningsmodeller
Från 12 till 18 års ålder utforskar tonåringen och skapar nya kontakter oberoende av föräldrarna/vårdgivarna, här används tidigare anknytningsmodeller som bas.

Anknytning på nytt
Från 18 års ålder och uppåt skapas relationer med andra, speciellt romantiska relationer och de egna barnen. Dessa är influerade av tidigare anknytningsmönster. Tidigare otrygga anknytningar från barndomen kan repareras men detta händer inte alltid.

 

Efter denna korta introduktion kan det anses varit enklare om barnen kunnat klänga sig fast och/eller kunnat klara sig bättre själva lite tidigare, men det är viktigt att trycka på att det faktum att likväl som att barnet är inställt på att knyta an och gör allt för att vi ska snappa upp signalerna så är vi vuxna predisponerade för att svara på dem, vi förstår ibland utan att veta och ibland förstår vi inte riktigt men bara gör och följer vad vi känner, men detta förutsatt att vi inte är stressade och ”avstängda”.

Vad kan störa en god anknytning?

Det finns många olika faktorer som kan störa eller försvåra möjligheterna till en god anknytning men de flesta härrör ur samma källa, nämligen stress. Stress kan, som många vet sedan tidigare, påverka oss på många olika sätt och de flesta kan snappa upp känslan av den formen av påtaglig stress som sköljer över oss som en våg och gör att vi kan känna och stingsliga, irritabla, oroliga osv. Men jag vill också trycka på den mer tysta, långvariga stressen, den som är mycket mer subtil och vi kanske rent av missar. Många föräldrar har idag mycket annat att fokusera på än bara att gå in i sin ”vänta barn bubbla”, den som det talas så mycket om och även detta kan vara en stressfaktor. För att måla upp ett exempel på hur det kan se ut:

Jenny är gravid i 7e månaden hon och Peter har väntat länge på rätt tillfälle att skaffa familj och för ca ett år sedan kändes det äntligen som det var rätt tillfälle, Båda hade bra jobb med stabil inkomst, Jenny känner dock under sin graviditet att hon inte riktigt hinner med, det är mycket på jobbet för tillfället och hon är något tröttare än vanligt. När hon tänker på att hon snart ska få ledigt blir hon både förväntansfull och stressad på en gång, det känns som det är så mycket som ska förberedas. Peter är ett stöd men han är lite känslomässigt frånvarande bitvis, han känner av både sin egen och Jennys stress men hanterar det genom att fokusera mer på jobbet, det känns mer rationellt, när allt kommer omkring så är den ekonomiska tryggheten viktig. När det är dags för Jenny att ta ut föräldraledigheten har hon blandande känslor, det lugnare tempot är nästan svårt att hantera så hon sysselsätter sig med att gå igenom alla former av bilbarnstolar, vagnar, leksaker, inredning och liknande, hon tänker att när barnet kommer så blir det fullt upp och det känns viktigt att förbereda sig och göra allt rätt, påhejad av väninnor spurtar hon genom sista delen av graviditeten. Hon och Peter jobbar lite med andning och profylax för det har barnmorskan sagt är bra, men Jenny tycker att det är tråkigt, hon har inte den ro som krävs för att sitta där och tänka på andning. När deras efterlängtade flicka väl kommer har Jenny svårt att knyta an, hon känner sig olustig när flickan skriker och trots att hon läst mycket om spädbarnets signaler har hon svårt att känna det ”naturliga” som alla talar om. Amningen kommer inte igång och eftersom hon har flera väninnor som sagt att det kan bli så, ger hon upp ganska snart, det känns dessutom lättare att Peter kan mata också, det blir mer jämlikt på det viset.
I detta exempel finns, förutom stress, också andra saker som stör och försvårar anknytningen, bland annat så lever de flesta liv med förhållandevis fullspäckade scheman. Det innebär att redan innan barnen kommit så ”konkurrerar” det med diverse göromål och aktiviteter som redan har sin självklara plats i livet. Vi vuxna försöker pussla och anpassa oss, inte bara till att vara föräldrar, utan också till vad som förväntas av oss av samhället, vänner, familj etc. Att bli förälder i sig kan innebära en slags identitetskris och att göra allt i sin makt för att kunna behålla sitt tidigare liv kan vara ett uttryck för svårigheten att anpassa sig till en ny roll (mer om detta i sektionen om identitet). Hur som så finns det många saker i vårt sätt att leva samt förväntningar som kan motverka en god anknytning. Fundera gärna själva på vad dessa kan vara, i er egen situation och/eller andras.

 

Vad främjar en god anknytning

För att kunna skapa bra anknytning behöver vi veta vad som är gagnande, för att göra det enkelt så kan vi säga att nästan allt som innebär närhet och umgänge med barnet främjar anknytning, detta motsäger tanken om att kvalitetstid över kvantitet. Som i vilken annan relation som helst så är det viktigt att spendera tid tillsammans för att lära känna varandra. När vi spenderar tid med varandra lär vi oss barnets behov och kan se och känna saker innan en viss situation uppstår. En av de viktigaste anledningarna till att försöka skapa och bibehålla en god anknytning är för att denna verkar skyddande på många olika sätt. Barn är i ett stadie av utveckling vilket betyder att de (deras hjärnor) utvecklas i samspel med omvärlden. På samma sätt som vi behöver näringsrik mat för att kroppen och hjärnan ska få bästa förutsättningar så behöver också hjärnan en miljö som stimulerar en god utveckling. Barn i dagens samhälle blir ofta matade med massa intryck men för att kunna bearbeta dessa behövs en lugn och trygg bas. Föräldrar kan ofta oroa sig för att barnet/barnen får tråkigt eller inte har tillräckligt många vänner* men tvärtemot behöver barns hjärnor återhämtning och tid att processa de intryck de fått. I perioder kan vi uppleva barnen som krävande och klängiga och det kan i dessa situationer hjälpa att tänka att barnet behöver tanka näring hos sina anknytningspersoner. Ofta räcker det att ta sig tid till en lång kram, bära lite, eller sitta tillsammans och mysa, det är inte bara barnet som drar nytta av detta, vår egen stresstolerans ökar och vi främjar anknytningen för oss också.
En god anknytning skyddar många gånger också mot psykisk ohälsa och ger alltså bästa förutsättningar till resiliens. Det finns en koppling mellan anknytningsproblem och diagnoser som ADHD och ADD. Människor som levt med hög stress som under krig, hot eller dyl. har många gånger svårt att bibehålla en god anknytning och psykisk ohälsa är ofta vanligt hos barnen, detta kan naturligtvis också bero på den exponering av psykisk ohälsa, dessa barn fått under sin uppväxt dock är samma mönster vanligt hos barn som separerats från sin närmaste anknytningsperson en eller flera gånger.

*Barn idag lider generellt inte brist på stimulans, ofta motsatsen, barn matas ständigt med intryck som deras hjärna har olika förmåga att processa. För att kunna bearbeta behövs en lugn och trygg bas. De flesta djurungar (barn inkluderade) har en naturlig nyfikenhet som gör att de önskar undersöka sin omvärld, detta är en naturlig och viktig process som fyller många funktioner. Vi kan se detta beteende hos exempelvis hästar och hundar, de håller sig nära sin mamma men ökar sina utflykter ifall det finns något spännande som måste undersökas i närheten, skulle mamman bestämma sig för att gå åt andra hållet, ändrar ungen sin kurs och springer till mamman. Detta har en överlevnadsfunktion. Vi ser detta beteende även hos barn.

 

 

Otrygg anknytning

Eftersom vi nu behandlat anknytningens relevans utan att egentligen gå igenom otrygg anknytning tänkte jag vi gör en snabbgenomgång så här på slutet. Detta är inte något vi ska fördjupa oss i men det kan vara bra att ha förståelse för vad det kan innebära.
Anknytning är klassificerat i fyra olika typer: Trygg anknytning, Otrygg undvikande anknytning, otrygg ambivalent anknytning samt otrygg desorienterad. I engelskspråkiga länder särskiljs dessa ofta med en bokstav där B står för den säkra anknytningen A (otrygg undvikande) C (otrygg ambivalent/motspänstig) och D (Desorganiserad).

Barn med trygg anknytning känner sig trygga och självsäkra och anknytningspersonen/personerna utgör en bas för barnet därifrån de tryggt kan utforska omvärlden medvetna om att de blir ”uppbackade”.

Barn med otrygg undvikande anknytning undviker ofta istället kontakt med föräldern/föräldrarna. Har använder inte barnet föräldern som en trygg bas då det ofta lärt sig att de vuxna inte kan hjälpa till med den känsloreglering som behövs. Det finns en risk att vi som föräldrar bidrar till denna form av otrygga anknytning i individorienterade samhällen, eftersom det anses som mycket viktigt att vara självständig. Det är då bra att komma ihåg att ett allt för tidigt uppmuntrande av självständighet verkar kontraproduktivt och istället ofta skapar osäkra osjälvständiga individer.

Barn med otrygg ambivalent anknytning har ofta ett väldigt starkt behov av närhet och kontakt, de kan vara klängiga och ofta uppenbart ängsliga och blir många gånger förkrossade om de blir lämnade, då de kan skrika sparka och/eller kasta sig på golvet. Dessa barn har ofta lärt sig att de kan bli tröstade ibland och kan således vissa gånger vända sig till föräldern för känsloreglering men lika ofta blir de avvisade. Detta skapar en stor osäkerhet och riskerar att göra barnet passivt/hjälplöst eller tvärtemot gnälligt, bevakande och märkbart oroligt och klängigt.

Barn med desorganiserad anknytning är ofta psykiskt och/eller fysiskt misshandlade eller har föräldrar som har mycket svårt att tolka barnets signaler och reagerar med ilska/aggressivitet eller rädsla. Desorganiserad anknytning visar sig ofta i udda/underliga beteenden när anknytningssystemet är aktiverat såsom att barnet håller händerna för ansiktet när barnet återser föräldern eller gömmer sig, dunkar huvudet i väggen etc.

 

 

                                                                               © 2022 Karisma Utbildning/Casandra Fujima

 

Nedan följer videomaterial som visar Mary Ainsworths  Strange situation samt utvecklingspsykologen Gordon Neufelds beskrivning på en god anknytning.

Avsnitt innehåll