0-6 år

0-6 år

Känslomässig utveckling
Som de flesta vet visar spädbarnet tydligt missnöje när de är hungriga, trötta eller känner obehag eller smärta. När barnet däremot är mätt, lagom varmt och får den närhet han/hon behöver är det tillfreds med tillvaron. Med tiden utvecklas dessa känslor och barnet responderar och interagerar med föräldern genom exempelvis socialt leende.
Redan vid 6 månaders ålder kan vi se ilska hos barn. Denna typ av ilska är dock ofta triggad av frustration, såsom när barnet hindras i sitt driv att utvecklas även motoriskt som att exempelvis stoppas från att röra sig fritt. När barnet är äldre blir ilskan mer riktad och exempelvis “trotsiga” 3- åringar kan bli riktigt rasande.
Runt 9 månaders ålder uppstår ofta en rädsla för främmande personer eller specifika sociala situationer samt rädsla för att bli lämnad.
Med åldern utvecklas även känslor som skam, skuld och avundsjuka och hör ihop med att barnet börjar få en social medvetenhet.
Ett senare stadie i känslomässig utveckling är den känslomässiga regleringen, det vill säga när barnet börjar kunna reglera sina känslor och kontrollera sina känslomässiga reaktioner. Runt 6 års ålder kan de flesta barn bli arga utan att exempelvis slänga sig på golvet i mataffären. De börjar nu få en förståelse för vad som är accepterat i den kultur de växer upp i och försöker anpassa sig efter detta. I denna process utvecklas också, i ett större perspektiv, en idé om vilka de själva är.

Tidiga sociala band

Synkroni
Människan är en social varelse och små barn är högst beroende av andra för att överleva och utvecklas. Redan i fosterlivet påverkas vi av vår omgivning och som nyfödd börjar en livsviktig interaktion mellan barn och föräldrar, såsom synkroni som är ett samspel som skapar trygghet och främjar utvecklingen hos barnet. Synkronisering/synkroni kan beskrivas som ett samordnat, snabbt och smidigt utbyte av respons mellan spädbarn och vårdgivare. Längst ner på sidan finns videomaterial som visar ”still face experiment” där vi kan se vad som händer när synkroni upphör. Dessa experiment är gjorda för att endast pågå en kort stund då detta är högst stressande för barnet. När negligerad synkroni uppstår i reella situationer är det ofta på grund av grav stress och depression hos vårdgivaren och påverkar barnets utveckling negativt.

Anknytning
Anknytning är ett slags ömsesidigt band mellan föräldern/vårdnadsgivaren och barnet (se mer under föregående avsnitt ”vad är anknytning”).

Social referering
Social referering handlar om hur barnet observerar den vuxnes reaktion på olika situationer och skapar sig utifrån detta en föreställning om hur situationen ska hanteras. Inom utvecklingspsykologin har ”visual cliff experiment” kunnat påvisa hur barn söker information och vägledning från föräldern för att veta hur de ska hantera denna potentiellt farliga situation (videomaterial finns publicerat längst ned på sidan). Det kan vara bra att som förälder betänka vilka reaktioner och signaler som sänds ut i närheten av barnet då de är predisponerade för att plocka upp detta. Ett exempel på det är hur lätt fobiska mammor kan få väldigt fobiska barn, de har många gånger, omedvetet/utan att veta om det, sänt ut tydlig information om faran och barnet plockar upp detta i ett tidigt stadie. För vidare läsning läs artikeln Hundrädda barn.

Psykologiska teorier som förklarar utvecklingsstadier hos barnet
Freuds teorier är kanske inte särskilt applicerbara i vår tid/ vårt samhälle men det kan vara intressant att känna till dem lite ytligt.
Enligt Sigmund Freud och psykoanalysen är den psykosociala utvecklingen starkt knuten till den biosociala, exempelvis det orala stadiet (första stadiet i Freuds utvecklingsteori) då barnet genom att suga får sina primära behov tillgodosedda. Senare det anala stadiet och tillfredställelsen av att kontrollera toalettbesöken. Det tredje stadiet (från ca 3 år till 6 år) kallade Freud det falliska stadiet, vid den åldern börjar barn upptäcka könstillhörighet, enligt Freud innebär detta bland annat penisavund hos flickor samt rädsla för kastration hos pojkar.

Erikson
Erik Homburger Erikson ansåg att det primära stadiet (eller utvecklingskrisen enligt Eriksons terminologi) istället innefattade spädbarnets behov av trygghet och menade att denna period bestod av tilltro (om barnets behov tillfredsställs) eller misstro (om de inte tillgodoses). Detta kan också förklaras med anknytning (se anknytningsdelen). Nästkommande utvecklingskris uppstår kring 18 månaders ålder, då utvecklar barnet antingen, enligt Erikson autonomi, självständighet eller skam (tvivel) de strävar efter kontroll över sig själva och känner skam om de misslyckas. Det tredje stadiet, initiativ/skuldkänslor, innefattar emotionell kontroll. Initiativ står för utvecklandet av förmågan att säga eller göra nya saker (Detta kan förklaras genom kognitiv mognad, då prefrontala cortex växer samt ökad *myelinisering av det limbiska systemet) medan ”skuld” står för känslan som uppstår när något man försöker går fel.

Behaviorism
Ur behavioristisk synvinkel ligger barnets utveckling helt i händerna på föräldrarna, glada och uppmuntrande föräldrar får alltså likasinnade barn, omvänt får då arga och/eller griniga föräldrar, arga och/eller griniga barn. På senare tid anser behaviorister dock att sociala influenser utifrån (andra än de primära vårdgivarna) också påverkar barnets sociala utveckling. Behavioristerna anser att även könstillhörigheten är socialt påverkad genom att vi uppmuntras till vissa saker som flickor och andra som pojkar.

Kognitiv teori 
Enligt kognitiv teori är det tankarna som avgör perspektivet, man tror att tidiga erfarenheter i livet vanligtvis bidrar till utvecklande av fungerande strategier (arbetsmodeller). Om exempelvis barn tidigt få utveckla tilltro till sina föräldrar kommer denna tilltro, i vuxen ålder, även omfatta andra. Enligt kognitiv teori börjar barn runt 5 års ålder känna könstillhörighet genom att de skapar scheman/modeller för vad som typiskt kvinnligt och typiskt manligt.

Evolutionär teori
Evolutionär teori utgår ifrån två grundläggande behov, reproduktion och överlevnad. Spädbarn är helt beroende av omvårdnad för överlevnad, således ingår avsnitten känslomässig utveckling samt tidiga sociala band i denna teori (se ovan). Utifrån reproduktion och överlevnad som grundläggande behov är det viktigt för barn att förbereda sig för att senare föra sina gener vidare och se till att avkomman har bästa chanser för överlevnad. Att pojkar tampas och ska vara modiga, samt flickor kärleksfulla och omvårdande ses därför som en slags träning inför vuxenlivet.

Socialkulturell teori
Socialkulturell teori pekar på att det finns en kulturell skillnad mellan olika kulturer vad gäller sådant som omvårdnad, uppfostran, utveckling etc. I många västerländska kulturer (till exempel Sverige) är det brukligt att låta barn tidigt sova i eget rum för att uppmuntra självständighet samt föräldrarnas önskan om ”egen tid”, till skillnad från exempelvis i Japan, där hela familjen oftast sover i samma rum. I den japanska kulturen strävar man inte efter självständighet i samma utsträckning som till exempel i Sverige.
Enligt sociokulturell teori uppmuntrar alla samhällen könsskillnader mer eller mindre. Våra könsroller påverkas av kulturen vi växer upp i men om man tittar globalt så tycks skillnaderna inte vara så stora (vad beträffar exempelvis kvinnans ansvar i hemmet).

*myelinisering innebär att nervtrådarna i hjärnan kläs in av myelin som är ett fettrikt ämne som gör att nervimpulsen går fortare.


Denna bild visar inte bara en rik kultur utan också synkroni 

Motivation
Motivation är en styrande faktor för det lite större barnet precis som för vuxna. Detta kan antingen vara inre motivation som kommer ifrån barnet självt eller yttre, då barnet gör något för en yttre belöning, exempelvis beröm, betyg etc. Leken är också viktig för utvecklingen men det finns delade uppfattningar om hur pass viktig den är. Lev Vygotskij (pedagog, psykolog och filosof) har haft stor betydelse både inom pedagogik och psykologi och ansåg att leken var otroligt viktig för barns utveckling. Genom lek och interaktion utvecklar barn empati, de börjar förstå att andra människor också känner, detta i sin tur leder till ett mer prosocialt beteende som innebär att man (i vissa situationer) handlar mer osjälviskt. Dock kan även motsatsen ske och vissa individer visar tendenser till att utveckla antisocialt beteende. Leken verkar även terapeutiskt och är barns sätt att hantera sådant som är jobbigt eller sådant som behöver bearbetas.

Inlärning
Vygotskij framhävde också vikten av instruktioner och stöd för att barn ska kunna lära sig. Studier pekar på att barn som får någon form av undervisning redan under 4-5 års ålder har kunskapsmässiga fördelar under hela grundskoletiden. Viktigt är att poängtera att barns motivation att lära också är påverkad av anknytningen till personen, detta innebär att det kan verka kontraproduktivt att skicka iväg små barn till institutioner. Vygotskij insåg även vilken stor inverkan kultur har och hur de olika kulturerna påverkar vad, hur och när barn lär sig. Detta påverkar således sedan vilken kunskap och vilka förmågor barnen kommer att ha.

Aggression
Vi tar här upp 4 aggressionstyper som är intressant ur ett utvecklingsperspektiv: instrumentell aggression, reaktiv aggression, relationell aggression och mobbande aggression. Den instrumentella innebär att man använder aggressionen som ett verktyg för att få något man vill ha, detta är exempelvis vanligt bland 2- åringar. Den reaktiva aggressionen kommer som en reaktion när något händer, som exempelvis när ett barn slår sig och reagerar genom ilska. Denna typ av aggression är också vanlig bland små barn. Den relationella aggressionen är oftast verbal och inte fysisk, såsom exempelvis att sprida rykten för att skada någons anseende. Mobbande aggression, består ofta av både psykisk och fysiskt våld.

Olika uppfostringsstilar
Även föräldrars olika förhållningsätt påverkar barns utveckling och ju fler studier som görs inom detta område, desto fler variationer upptäcks. En utvecklingspsykolog som varit inflytelserik inom detta område är Diana Baumrind som under 1967-1971 studerade 100 förskolebarn och kom fram till fyra olika punkter där föräldrar skiljde sig åt.
Dessa var:

Utryck för värme (hur föräldrarna visade kärlek, om de var kalla/svala eller kärleksfulla gentemot barnen).
Strategier för disciplin (förklaring, bestraffning och kritik).
Förväntningar på mognad, (skillnader i förväntningar på ansvarsfullhet och självkontroll).
Kommunikation (lyssna och kommunicera eller helt enkelt anse att detta inte är nödvändigt i relation till barnen).

Genom dessa punkter tog Baumrind fram fyra olika typer av föräldrastilar:

Auktoritativt föräldraskap (där föräldrarna guidar barnen, sätter gränser och bestraffar inte ifall barnet skulle göra ett övertramp).
Tillåtande föräldraskap (där föräldrarna inte ställer så mycket krav och inte heller förväntar sig så mycket av barnen).
Auktoritärt föräldraskap (föräldrarna sätter upp regler och använder sig av bestraffning).
Oengagerat föräldraskap (i denna grupp råder ett ointresse för att interagera, guida eller fostra barnen).

Ett av problemen med dessa studier var att de var gjorda på vit medelklass i samma stad och således är det en väldigt liten grupp som studien gjordes på och den innefattar inte sådant som klasskillnader, kulturella skillnader mm. Det fanns heller inget utrymme för skillnader i barnens temperament. Senare studier har visat att barns temperament i hög grad påverkar föräldrars uppfostringsstil och att det finns kulturella skillnader i uppfostran. Fysisk bestraffning är exempelvis mer frekvent i vissa kulturer och också beroende på socioekonomisk status.

                                                                   © 2022 Karisma Utbildning/Casandra Fujima

 

Nedan följer videomaterial som visar the visual cliff experiment och the still face experiment

För förklaring titta i kronologisk ordning