Döden är ingenting

Den räknas inte. Jag har bara slunkit in i rummet bredvid. Inget har hänt. Allt är precis som det var. Jag är jag och ni är ni och det gamla livet som vi levde så kärleksfullt ihop är oberört, oförändrat. Vad vi än var för varandra är vi ännu. Kalla mig för det gamla bekanta namnet. Tala om mig på samma nonchalanta sätt som ni alltid har gjort. Låt inte ert tonfall förändras. Anlägg ingen tvunget allvarlig eller sorgsen min. Skratta som vi alltid brukade skratta åt de små skämt vi gladde oss åt tillsammans. Lek, le, tänk på mig, be för mig. Låt mitt namn vara på allas läppar, som det alltid har varit. Låt det uttalas utan ansträngning, utan tillstymmelse till en skugga över mig. Livet betyder allt det någonsin har betytt. Det är likadant det alltid har varit. Det finns en absolut och obrytbar kontinuitet. Vad är denna död annat än en försumbar olyckshändelse? Varför skulle jag vara ur sinn bara för att jag är ur syn? Jag väntar ju blott på er en liten stund här någonstans i närheten, alldeles om hörnet. Allt är väl.

Harry Scott Holland