God Jul med rätt gris!
Hundvänner är djurvänner
Den som tycker om hundar tycker också om andra djur. Åtminstone är det så i min värld. För om vi kan känna med våra hundar, förstå att 
de har känslor, att de kan lida, känna smärta, ångest och sorg men också var glada, harmoniska och fulla av tillförsikt – ja, då är steget kanske inte så långt att förstå att det inte bara gäller enbart vår fyrfota vän. Då kanske vår empati och medkänsla sträcker sig längre och kan omfatta så många fler. Så nu när det närmar sig julen, som ju bland annat är gemenskapens och medkänslans högtid, vill jag säga några ord om julskinkan.
Att välja rätt julgris
Nu, när det närmar sig jul och julbordet, börjar slutet för många grisar. för trots de ökade priserna är jag ganska säker på att julskinkan ändå kommer att ha en framträdande plats på julbordet. Och trots ökade priser vågar jag ändå slå ett slag för den “ekologiska grisen”. När vi väljer KRAV-grisen väljer vi en gris som har fått leva ett gris-värdigt liv där den fått sina naturliga behov tillgodosedda och bland annat fått böka i lera och bada i gyttja. Vi slipper också kött med bekämpningstillsatser. Och vi har inte bidragit till onödigt lidande och smärta och dödsångest i samband med slakt.
Grymt stora skillnader i grisarnas liv
“Även ekologiska grisar och de flesta KRAV-grisar avlivas på samma sätt. KRAV vill däremot ge djuren en så lugn miljö som möjligt innan slakt. KRAV-märkta djur får inte se andra djur slaktas och de ska inte känna lukten av blod. De blandas inte med grisar från andra grupper under transporten eller i slakteriets stall, vilket leder till mindre stress och färre skador. Elektrisk pådrivare får inte användas. Slakterierna kontrolleras minst en gång om året så att de följer KRAVS regler”. Mer kan du läsa här på Naturskyddsföreningens hemsida: Grymt stora skillnader i grisarnas liv
Godaste grisen
Den absolut godaste grisen jag kan tänka mig att äta, dessutom med hyfsat gott samvete är marsipangrisen 😉 Möjligen att den inte är så bra för vare sig midja eller tänder. Men oemotståndligt läcker! Mickie Gustafson