“Hundpsykolog” – hur blir man det?
I mitt arbete med hundägare får jag ofta frågan hur man kan utbilda sig för att få det jobb jag har. Många ställer också frågan om hur eller om man ens kan utbilda sig till ”hundpsykolog”. Eftersom frågorna återkommer och dessutom grundar sig på en del missuppfattningar kring det här med olika slags hund- titulaturer, ska jag försöka ge några svar.
Låt oss först av allt konstatera att det inte finns någon akademisk utbildning som leder till en titulatur med ordet hund före. Det finns alltså inget universitet som erbjuder en utbildning som leder till att man exempelvis blir hund-psykolog, hund-beteendevetare, hund–kurator, hund-pedagog etc. Däremot finns det utbildningar som leder till olika former av kompetens och kunskaper om djur (där ordet djur eller hund inte finns med i yrkestiteln) såsom exempelvis veterinär eller etolog. Men exempelvis pedagoger, kuratorer eller psykologer får ”nöja sig” med en examen inom sina respektive områden.
Så innan man ens bestämmer sig för vilken typ av utbildning man vill ha (om man ens vill ha någon) bör man nog ställa sig frågan vad det egentligen är man är intresserad av och vem eller vilka man vill arbeta med. Vill man arbeta med hundar? Eller med människor? Eller vill man arbeta med både hund och människa. Vilka vägar man sedan väljer är helt avhängigt av detta svar. Att arbeta med hundar kräver nämligen en sorts kompetens, att arbeta med människor en annan sorts utbildning och att arbeta med både hundar och människor tillsammans kräver ytterligare något annat.
När man sedan väl bestämt sig kan man välja längre eller kortare utbildningar inom sitt specialområde och idag finns en del att välja på, allt från privata helgkurser till fleråriga akademiska utbildningar. Det hela handlar nog om ens egna ambitioner och engagemang och jag gissar att de flesta inser att det är en avsevärd skillnad att vara verksam som exempelvis hundinstruktör eller veterinär. Och att det därmed också krävs helt olika insatser både ifråga utbildning och antal nedlagda studie- och arbetstimmar. Det verkar kanske självklart när det framställs på det här viset och det framstår kanske rent av som näst intill löjligt att ens göra jämförelsen. Ändå är det vad en del, ganska okritiskt och utan eftertanke, gör. Man tror att man kan skaffa sig ett helt akademiskt studieprogram eller i alla fall titulaturen på si så där en helg eller två.
Det är kanske också lätt att tro, att det här med att arbeta med hundar och deras ägare inte ska vara så svårt och inte kräver så lång utbildning. Och här gör ju var och en som han eller hon finner bäst och det finns naturligtvis hur många möjligheter som helst, även för den som varken är duktig eller särskilt kunnig att ”tjäna en hacka”. Åtminstone på kort sikt. Men för den som är seriös och som vill hålla sig kvar i branschen (som idag faktiskt är ganska välbefolkad) gäller det att inte vara alltför naiv och att verkligen se till att ha något att erbjuda. Kunskap och kompetens är en tjänst som faktiskt håller. För även om man kan luras ett tag och låtsas att man har fler års erfarenhet eller mer utbildning än man egentligen har (och som människor inte ens alltid frågar efter), så håller lögnerna inte i längden. Den kunskap eller brist på kunskap som finns kommer ganska snart att visa sig i de resultat man uppnår eller inte uppnår och slutligen kommer ryktet ikapp en. Därför tror jag personligen inte på några genvägar. Den som verkligen vill satsa gör nog klokt i att skaffa sig en gedigen och ”riktig” utbildning. Hur den utbildningen sedan ser ut kan ju vara mycket individuellt.
I vår verksamhet på Karisma rekommenderar vi den som vill utbilda sig till kursledare att komplettera sina studier, gärna med någon form av akademisk utbildning.
Anledningen till detta är dels att man då vanligtvis får större insikt i sådant som exempelvis hur man söker information, hur man kan dra – eller inte bör dra olika slutsatser utifrån den information man har, hur man gör en utredning, hur man bedriver forskning, hur man sammanställer och använder sig av exempelvis statistik. Dessutom har man också efter ett visst antal år av studier fått en viss vana i att införskaffa mer kunskaper. Och eftersom kunskap är en färskvara är inhämtandet av ny kunskap en nödvändig och ständigt pågående process för den som har till yrke att förmedla kunskap till andra.
På frågan hur man kan utbilda sig för att arbeta med det jag gör finns säkert också många olika svar och olika vägar. I nästa nummer av hundsport ska jag berätta hur jag gick tillväga.
Mickie Gustafson