Hundliv – i glädje och sorg

Många säger att Karisma blir som en andra familj för dem och det värmer. För det är ofta ömsesidigt.  ”Mina” kursdeltagare blir aldrig ”bara” kursdeltagare, de tillhör helt enkelt Karismafamiljen som någon sa. Och som i alla familjer med nära band så gläds vi tillsammans och vi sörjer tillsammans. Och just nu är det sorg i huset.

För några dagar sedan förlorade vi en fyrfota vän (alldeles för tidigt tycker vi) och kvar är tomheten och saknaden. Men jag är så tacksam att ägarna bjöd in oss att dela sorgen. Fastän det måste ha varit med blandade känslor samlade de mod och ork att komma till Karisma för att närvara vid kursen utan hund. Men jag är säker på att vi alla kände närvaron. Närvaron av något som är större än vi alltid förstår. Ibland uppenbarar sig detta ”stora” i skepnaden av en hund, ibland i form av delaktiga och medkännande människor. Jag blir rörd inför den varsamhet och respekt alla visade och jag är ganska säker på att denna dag var helande på många vis. För oss alla. 
Nu vet jag att en svår tid väntar den som förlorat en älskad. Jag vet att det finns stor saknad, många svåra tankar och känslor som ska bearbetas. Men jag vet också att en dag, kanske i en inte alltför avlägsen framtid, kommer de ljusa minnena att ta överhanden.  Mickie