Närhet skapar fysisk och psykisk hälsa

”Kvalitetstid” en fråga om kvantitet

När det gäller tid tillsammans så är kvantitet ofta en förutsättning för kvalitet! Det är näst intill omöjligt att komprimera en relation till några korta och givande ögonblick. De är visserligen nog så värdefulla men för att skapa en god relation krävs tid, massor av tid – kvantitet! Att tro att vi kan skapa hållbara och goda relationer på kort tid, även om vi kallar det ”kvalitetstid” är inget annat än ännu ett villospår i vårt moderna tidsperspektiv.
Så här skriver Frida van den Bosch:

De säger till oss som jobbar med barn att vi ska “effektivisera”…
Hur effektiviserar man en relation och vad händer med barnen som växer upp i en sådan tid!?! Jag kan berätta vad jag ser:

Jag ser barn som är så stressade av alla input från datorer/tv-apparater/ipads och telefoner att de inte kan sitta stilla utan en av dessa framför sig. Som inte vet att man kan lägga sig på rygg och titta på löven i träden för att de helt enkelt inte haft tid mellan alla gympa/utflykter/sporter/förskola som alla inbillar sig att de behöver.
   Jag ser barn så desperata att få ögonkontakt och en vuxen som lyssnar i mer än fem minuter att de tar till alla svordomar och våldsamheter de kan för att uppnå detta.
   Jag ser barn som slår för att de egentligen vill sitta i knät och bli strukna över håret men redan vid fem års ålder gett upp på att tävla med föräldrarnas telefoner.
  Detta är såklart inte bara pga av förskolans sparkrav men det ÄR en “effekt” av vår tids tanke om att kvalitativ tid är värd mer än kvantitativ. DÄR tror jag att vi har fel, barn behöver stora kvantiteter av närhet och lyssnande vuxna för att utvecklas till empatiska och sociala individer.
INTE fem minuter före/efter en aktivitet!
   Så…är jag då en perfekt förälder??? Herregud nej! Jag sätter plattan i händerna på barnen när tålamodet är slut vilket är rätt ofta. Jag tar med de till djurparken och lekplatsen för att jag inte orkar engagera mig i att leka och jag tittar ner i telefonen alldeles för ofta… MEN jag vet om att jag gör det och försöker att balansera med natur, legobygge, skapande, bakande och gos så gott jag kan och orkar.

Så fint och klokt skrivet och utan “pekpinnar”. Tror att det är vad många behöver höra och veta.
Mickie Gustafson