Sjuka hundar och medicinering. Var går gränsen?

Medicinering av hundar, på gott och ont.

Många hundar kan leva ett bra liv tack vare medicinering som håller sjukdomen i schack. Och det är ju bra, allt borde väl vara frid och fröjd… såvida inte kostnaden för medicinen är så pass hög att den snart nog skulle ruinera oss? På en av mina pågående kurser finns en hund som, just på grund av att de äntligen hittat rätt diagnos och rätt medicinering, mår bra. Men ägarna har ställts inför frågan – hur länge kommer vi att ha råd att hålla honom vid liv och kommer vi att vara tvungna att avliva honom för att pengarna tar slut? Med kostnader som överstiger tiotusentals kronor per år kommer de kanske tvingas ta ett beslut på helt andra grunder än att fundera över hundens livskvalitet. Och att tvingas avsluta sin hunds liv, på grund av att ekonomin sätter stopp – trots att den (tack vare medicinering) mår bra, väcker helt andra känslor än när vi måste fatta beslutet utifrån hundens livskvalitet.

Vi gör vårt bästa!
Men hur mycket vi än älskar vår hund så måste vi också försöka älska oss själva, även i situationer där vi kanske måste fatta beslut och agera på ett helt annat sätt än vi föreställt oss är det bästa eller det ”rätta”. Det är viktigt att vi är ”snälla” mot oss själva, att vi förlåter oss själva (även när det inget finns att förlåta). Det är egentligen först då vi kan bli precis så bra vi vill vara, både för andra och för oss själva. Och det är också då vi till fullo kan se och förstå att det vi gör, gör vi oftast för att vi vill och menar väl. Vi gör helt enkelt vårt bästa! Mickie

Eftertext.
Hunden blev akut sämre så ägarna fick i all hast fatta det svåra beslutet. Det kommer att bli ett stort tomrum eter honom. (Hunden på bilden har inte med texten att göra).