Stort är inte alltid bäst

Stora hundar och små hundar.

Då och då funderar jag på varför vi i Sverige verkar ta så stort intryck av allt som är stort. Det mesta som är stort är helt enkelt bra, just för att det är stort eller kanske för att det är mycket -“extra allt”.  Stora hamburgare, stora företag, ja till och med stora hundar är bra eller “bättre” än små.
Men alla vet förstås att störst inte alltid är bra eller bäst så jag ska inte fördjupa mig i de stora hamburgarna eller de stora företagen och varför de inte alltid är så bra. Jag ska heller inte gå närmare in på allt annat som vi vill ha stort eller mycket av och varför inte heller det är så bra. Istället vill jag säga något om den lilla hunden (och underförstått också lite om den stora människan som ser det stora, i det lilla så att säga). En liten hund är fortfarande en hund – och lika mycket, ibland mer (på gott och ont).

Det vi säger avslöjar ibland mer om oss själva än vi kanske vill
Men vi har alla friheten att tycka och säga vad vi vill (även om små hundar) men det är bra att försöka minnas att det vi säger och det vi tycker inte alltid beskriver hur något faktiskt är, snarare säger det något om vilka vi själva är. Och tycker du att ”småhundar” är utanför din verklighet, kanske till och med under din värdighet – var lugn det finns hopp. Det är bara att stifta närmare bekantskap med en. Det kan tänkas du blir förvånad, att du gör erfarenheter som får dig ändra uppfattning och att du upptäcker en ny dimension i livet – och det är stort! Mickie Gustafson