Valpträning till vardags

Avsnitt 12. Vardagsträning för valp

I förra avsnittet skrev jag bland annat om alla krav vi ofta ställer på våra hundar. Det kan lätt bli för mycket, i synnerhet för valpar. Så det gäller att försöka sovra och ta en funderare på vad vi tycker är viktigast. Och även hur snart vi tycker det måste ske. En del kan vi kanske vänta med medan annat känns mer angeläget att valpen lär sig så snart som möjligt. Och även här är vi hundägare olika och fokuserar på olika saker. För vår del har det i första hand rört sig om sådant vi tycker är viktigt för att just vår vardag ska fungera så smidigt som möjligt. Och med Taiga har det egentligen inte varit så annorlunda i förhållande till andra hundar eller valpar vi haft tidigare. 

Här följer vår prioriteringslista:

• Vara med
  Något bland det viktigaste, och egentligen enklaste, är att hon får vara med där familjen är. Det kan exempelvis innebära att följa med (och vara i bilen) då vi åker och handlar, följa med på besök hos vänner, frisören etc. Det i sin tur kan innebära att åka tåg, färja, spårvagn mm. Och då sker inlärning utan någon som helst “träning”, vi bara “gör” och hon är med. Det enda vi behöver tänka på är att det inte får bli för mycket. Det där med stress igen ni vet. 

• Omvårdnad är både mysigt och nödvändigt
  Att vi får klippa hennes klor, borsta tänder och päls, rengöra öron mm. är nödvändigt. Inte bara för hennes hygien och välbefinnande eller för vårt behov av en hund som är ”hel och ren”. Det är också en investering för framtiden eftersom detta förbereder henne för kommande veterinärbesök. Taiga är fortfarande inte riktigt enig med oss vad gäller kloklippning och även om hon numera vet att det är helt ofarligt så är hon till och från något av en drama queen. Och vi vet att vi inte har klippt ens i närheten av pulpan eftersom hon kan tjuta av bara ”klippljudet” i luften. Hon tjuter inte längre, men om en hund kan blänga tjurigt, så är det vad hon gör. Fast godis brukar mildra ”blänget”.

• Bibehålla eller återställa lugnet
  Att hon ska bibehålla ett visst lugn, även i stressade situationer är en önskan vi hyser. Eller att hon, i alla fall relativt snabbt, kan hitta tillbaka till lugnet efter en stressad situation. Vi har en bit kvar innan vi uppnått det målet och vår strävan dit består mest i att försöka undvika olika slags aktiviteter som kan påverka hennes stressnivå. 

• Att hälsa, eller inte
  Att hon hälsar lugnt på oss i familjen (inklusive katten) utan att hoppa eller välta oss i pur glädje när vi exempelvis varit ur hennes synfält i mer än några minuter. Detta kan vara en av utmaningarna med en hund som lätt går upp i varv så vi jobbar fortfarande på det. Vi vill också att hon hälsar lugnt på främlingar i situationer då det är påkallat. I vår situation, med en reserverad och försagd individ, handlar det inte om att lära henne att inte hoppa eller rusa fram. Istället handlar det om att lära henne någorlunda lita på främlingar. Här bjuder vardagen (och kurs på Karisma:) på tillfällen där hon fått och får möta vänligt sinnade människor. De som inte verkar lika vänligt inställda försöker vi undvika, både för deras och vår skull.

• Ensamhet är inget för flockdjur
  Ensamhet är egentligen inget vi tränar eller medvetet försöker lära henne. Det sker av bara farten, när man exempelvis lämnar henne ensam i ett rum en kortare stund. När vi hämtade henne påpekade uppfödaren att det skulle kunna bli en utmaning. Vi glömde fråga varför men vi är förstås lite extra uppmärksamma på om hon exempelvis skulle börja gnälla i den situationen (vilket har hänt). Då gäller det att undvika att återvända just under pågående gnäll. Och vi undviker också att låta ensamma stunder bli alltför långa.

Vad hennes språkbegåvning i förhållande till andra hundar anbelangar är hon, som de flesta hundar, synnerligen begåvad. Och hos uppfödaren har hon haft många möjligheter att utveckla sitt kroppsspråk och sin kommunikation med andra hundar fram tills hon var 15 veckor. Därefter har hon haft möjlighet att befästa det hon lärt genom att få träffa, ett begränsat antal, socialt kompetenta hundar. 
   När det gäller att förstå det mänskliga, verbala språket tillfaller det oss som hundägare att erbjuda den möjligheten bland annat genom att prata med dem (inte ”kommendera”).

• Stanna/vänta.
  Att lära sig vad stanna eller vänta betyder sker ganska automatiskt då vi exempelvis går ut och in genom en dörröppning eller grind och inte alltid vill att hon följer med. Framför allt gäller det ytterdörrar. Då säger vi stanna (och så måste hon stanna eftersom dörren stängs). Det lärde hon sig ganska snart. Så småningom kommer vi att lägga mer fokus på denna övning även utomhus eftersom vi vill att ordet ”stanna” ska fungerar som ett garanterat stopp då hon exempelvis är på väg mot något (hare, hund, väg etc.). Snart nog kommer hon nog också att invänta ett ”var så god”, innan hon går ut genom en ytterdörr eller innan hon hoppar ut ur bilen (än så länge lyfter vi henne upp och ur bilen). Ordet ”Vänta” ser vi som en liten påkallan om uppmärksamhet från hennes sida och det har hon också lärt sig att förstå.

• Var så god
  Bra att ta till när hon har stannat eller väntar och hon inte längre behöver stå still eller vänta. Av ren artighet säger vi det även i samband med att hon får sin mat eller när hon visar att det är något hon vill ha, ta eller göra. Är det något vi tycker hon kan ta eller göra säger vi ”Var så god”. Vi tränar däremot inte att hon ska invänta ett ”var så god” innan hon får börja äta.
   
• Ordet ”Nej” är trist men bra
  Att hon vet vad ”nej” betyder är en viktig lärdom som gör att vi kan få henne att upphöra med saker som kanske är farliga, olämpliga eller alltför obekväma (för oss). Visserligen är det ett ord som lätt missbrukas och kan användas i tid och otid. (Det finns mycket som är förbjudet eller olämpligt för en valp). Men samtidigt är det skönt, och nödvändigt, att kunna stoppa vissa beteenden ibland.

• Komma när vi kallar är nödvändigt
  Att hon kommer när vi kallar är en förutsättning för att vi ska kunna ha henne fri och okopplad ibland. Vi lärde henne ordet genom att ge henne godis inomhus. Först fick hon godis när hon befann sig i vår omedelbara närhet. Vi sa ”kom” och gav henne godis. Sedan när hon befann sig i ett annat rum eller en bit ifrån oss. Nu vet hon vad ordet innebär. Men det betyder inte att hon alltid hörsammar vår uppmaning.

• Försiktigt är trevligt
  Försiktigt är ett ord vi använder när hon vill bli lite för upphetsad i umgänget med vår katt eller när hon vill bita/nafsa i våra händer vilket hon gärna gör när hon blir glad. Och även om hon har blivit mjukare i munnen har hon fortfarande mycket kraft, så ett litet ”försiktigt” brukar dämpa hennes framfart.

Som ni ser blev det en ganska lång lista, trots våra försök att vara modesta. Men, det bör tilläggas, så lång blev listan först när hon började närma sig sex månader och hade varit hos oss i drygt två månader. Den första tiden försökte vi, som ni vet, ägna oss mest åt att bara vara tillsammans och att försöka få henne att känna förtroende för oss och sin nya värld.

Fostra eller lära känna

Det är mycket våra hundar måste lära sig för att de ska fungera väl i vår värld.  En värld som kan vara svår nog för oss människor att förstå och anpassa oss till. Och det är lätt att förivra sig och börja fokusera på allt hunden behöver lära sig för att bli välfungerande och ”lydig”. Att fostra, träna och försöka lära sin hund olika saker kan lätt bli ett så överskuggande mål att risken finns att vi blockerar möjligheten att skapa verklig samhörighet. Och kräver vi för mycket av valpen kan den bli näst intill oregerlig som unghund. Det kan den för övrigt bli om vi ställt för lite krav också. Sällan är det enkelt och balans är kanske något av det svåraste att hitta, även för oss hundägare. För oss, särskilt för mig, har den största utmaningen varit och är fortfarande Taigas höga stressnivåer. Det har fördröjt och hindrat oss från att helt och fullt ut förstå och se hela hennes personlighet. Men vi är på god väg, samtidigt som hon förstås också förändras i takt med att hon mognar och växer.

Lära ut är också att lära in

På vårt valpäventyr med Taiga har vi förstås själva tillägnat oss en del värdefulla insikter och lärdomar. Bland annat krävdes mer tålamod än vad vi förväntat. Att avvakta och ge henne den tid hon behöver kan kännas osedvanligt långt ibland men brukar ge utdelning. Och trots att jag haft aktiva och stresskänsliga raser tidigare har jag personligen aldrig haft en valp som varit så stressad eller ”stressbenägen”. Detta har krävt en annan slags förståelse och tolerans.
En överraskande insikt är jag, trots så många yrkesverksamma år med hund och hundägare i fokus, fortfarande är nyfiken och intresserad av hundar och deras beteende. Men jag har också påmints om känslan av att vara tveksam och osäker på vad som är rätt eller fel.
    Den trevligaste upptäckten är att jag, trots allt, känner mig ganska trygg med mina kunskaper och erfarenheter. Ni minns kanske mitt mantra när vi precis hade fått hem Taiga och snabbt stötte på en del utmaningar: ”Det här måste gå, jag kan ju det här med hund, jag är väl ändå Mickie Gustafson”😊

I gränslandet mellan valp och unghund

Även om Taiga fortfarande är en valp så börjar hon så smått närma sig unghundstadiet med allt vad det kan innebära. Det kan tänkas att vi har en spännande period framför oss. Eller också kommer detta att bli en ganska lugn tid där vi bara kan njuta av hennes sällskap och fortsätta lära känna henne. Och det finns fortfarande mycket kvar att upptäcka. En av de största tillgångarna vi upptäckt är att hon är en snäll och vänlig hund. Med det menar jag bland annat att hon inte verkar ha lätt att ”ta till tänderna”, inte ens i situationer där hon känner sig pressad eller rädd. På det viset känns hon trygg och pålitlig. Hon är också starkt familjeorienterad och tyr sig lika mycket till samtliga i familjen. Även om det kan ändras med tiden kommer hon troligtvis på det viset alltid att vara en ”riktig familjehund”. Vi hyser också gott hopp om att hon troligen, efter idogt arbete från vår sida, kommer att kunna vara lös. Så underbart, både för hennes välbefinnande – och för oss! Däremot är hon möjligen lite för energisk för min smak, framtiden får utvisa. Och ni minns kanske det där jag skrev om att jag jobbar med hundar och vill inte jobba med det på min fritid. Men vi är fler i familjen och det finns andra här som är minst lika energiska. Så någon annan får helt enkelt göra jobbet och jag får njuta av att bara få vara – med hund.

Underbart är kort

Precis som valptiden har ett slut, tror jag att det är dags att avsluta den här serien om vårt valpäventyr med Taiga. Kanske får jag anledning att återkomma lite längre fram när hon träder in i sin unghundsfas. Jag tackar för att ni följt med så här långt och avslutar med ett citat ur min bok Unghunden:

”Ibland behöver vi påminnas om att livet är till för att njutas, relationer till för att skänka glädje och samhörighet. Det är sedan ur denna glädje och samhörighet som en tillitsfull relation kan växa fram. Och vi väljer själva vad det är för relation vi vill skapa, om det är rosor eller törnen vi vill så”.

Jag behöver väl inte nämna att på Karisma är vi trädgårdsmästare med rosor som specialitet 😊 Och nu råkar vi dessutom ha fått en liten ros med mycket törnen i vår vård 🌹

Mickie Gustafson

Karismas valpkurs online bokar du här

Fler av våra hundkurser i Göteborg Mölndal finner du här i menyn under Aktuella kurser.

Vi finns på 5 minuters gångavstånd från nya Blå Stjärnans djursjukhus i Göteborg