Den livsviktiga leken

Lek ska tas på allvar

Alla flocklevande, sociala djur behöver få leka för att utvecklas optimalt. Det gäller barn såväl som hundar. Visserligen skiljer sig lekarna åt. Men syftet är detsamma, att utveckla olika färdigheter och att förbereda sig för vuxenlivet. 

För lite och för mycket

Men medan barn idag verkar få för lite av den fria ohämmade leken, tycks valpar och unghundar ibland få leka lite för mycket, i alla fall med andra hundar. För de flesta engagerade och ambitiösa hundägare vill att deras hundar, valpar såväl som vuxna ska få leka så mycket som möjligt med andra hundar. De tänker dels att leken ökar hundarnas sociala kompetens, vilket i och för sig är sant – om det sker på rätt sätt och i rätt mängd. De utgår även ifrån att hundarna behöver leken för att må bra, vilket också är sant – om det sker på rätt sätt och i rätt mängd. Och de flesta hundägare tycker nog att lekande hundar är roligt att titta på, man blir glad av att se andra uttrycka glädje och livsenergi.

Negativ och skadlig stress

Men det gäller att inte förväxla glädje och energi med stress. Många hundar kan istället bli stressade av alltför mycket lek (ibland kan de till och med bli arga) . För att leka, om den exempelvis består av att hunden springer, brottas, jagar etc. innebär energiaktivering (ett annat ord för stress). Mer om det kan du läsa här.  Och det i sig är inte skadligt eller negativt, det är när det sker ofta och under längre tid som det leder till skadlig stress. I synnerhet gäller detta valpar och unghundar som vanligtvis är känsligare än den vuxna hunden.

Jag vill poängtera orden alltför ofta. För som jag skrev inledningsvis; leken är livsviktig! För både hundar och barn.

Mickie Gustafson

“Lek brukar vi se som något kul vi gör vid sidan av det viktiga arbetet. Ur identitetsperspektiv är det tvärtom så att leken är det mest allvarliga vi någonsin gör“. Ur Pedagogiska Magasinet av Lars-Erik Berg Professor, socialpsykologi