Hur fostrar vi pojkar till män vi vill ha?

Ge dem en liten hund att älska och vårda!

Men det ska inte vara vilken hund som helst, det ska vara en liten hund. Men det ska inte vara vilken liten hund som helst! Den ska vara mjuk och följsam, känslig och lyhörd (alltså en liten hund i litet format).  

Olika hundar väcker olika känslor
Att hundar eller andra sällskapsdjur kan ha en positiv inverkan på barns utveckling känner nog många till. Att djur har en stressreducerande effekt och att de flesta blir lugna av att smeka ett djur känner nog också många till. Och många förstår nog också att ett barn, genom att lära sig ta hänsyn till ett djur, också kan lära sig visa hänsyn i många olika sammanhang. Men det inte lika många känner till eller kanske ens tänker på är att olika djur kan ha olika inverkan på oss. Även om jag inte känner till några studier gjorda i ämnet så tror jag mig med säkerhet kunna påstå att olika djur väcker olika känslor och utvecklar olika egenskaper hos oss. Att ha exempelvis en kanin, en orm, en katt eller en akvariefisk, en häst eller en spindel är, tror jag, ganska olika upplevelser och väcker kanske också lite olika känslor – och kräver olika saker av oss. På samma vis tror jag att det finns skillnader (förutom de fysiska) mellan att ha en stor hund och en liten. Det väcker förmodligen också olika känslor, utvecklar olika egenskaper – och kräver olika saker av oss. (Självklart finns det också många gemensamma nämnare men det är alltså inte dem jag fokuserar på här).

Små mirakel
Men i detta instämmer nog inte alla hundägare, i all synnerhet inte de som inte själva har haft en dvärghund. En del som själva inte har någon närmre erfarenhet av hundar i mindre format tenderar dessutom att ibland bli litet nedlåtande, rent av lite fördomsfulla mot både småhundar och deras ägare. Och det är väl inte så mycket att säga om, så här är det ju på så många plan; Det vi inte känner till och det vi inte orkar fördjupa oss i försöker vi ofta avfärda, kanske helt enkelt för att vi inte förmår mer, för att det är enkelt och för att vår hjärna helst spinner på i gamla hjulspår. Det krävs faktiskt en ganska stor kraftansträngning att tänka om. Och ibland blir det ett nästan oöverstigligt hinder. Men detta till trots vill jag ändå lovsjunga den lilla hundens värde i olika sammanhang. Jag har gjort det förut och jag lär nog göra det igen. Och i bästa fall sker kanske en liten förskjutning i gamla, invanda tankebanorna och då kan det ske små under. Men än så länge nöjer jag mig med ett litet mirakel och det är det som kan ske när pojkar får möjligheten att vårda och älska en liten hund. (Det händer förstås med flickor också men de har ju, orättvist nog, oftast fått tjuvstarta på den känslomässiga arenan).

Att värna om det lilla kan vara att växa och bli stor
Jag påstår alltså att det är en annan upplevelse att ha en liten hund och att den upplevelsen kan utveckla eller förstärka andra sidor hos oss än dem vi utvecklar tillsammans med en större hund. Och om man nu utgår från detta så lär man sig kanske lite olika saker när man umgås med hundar av olika storlek och vad är det då man lär sig (och som skulle kunna vara så viktigt för just pojkar)? Att pojkar kan få chansen att utveckla ”slumrande” sidor hos sig själva när de får en stund tillsammans med en liten hund är kanske egentligen inte något att förvånas över. Med en liten hund kan man inte stoja så våldsamt, inte brottas eller kampas med. Alla stressande lekar blir lätt för mycket för en liten hund.  En liten hund smeker man (kanske något beroende på hundens temperament förstås). En liten hund är man ömsint mot, en liten hund måste man kanske vara något mer försiktig med, ta litet extra hänsyn till, vara observant så man inte trampar på den, springer omkull den, klämmer den i dörren eller rent av sätter sig på den. Men min lovsång till den lilla hunden handlar också om att värna om det lilla. Den som är liten, behövande och kanske svagare, det kan vara den lilla människan (den som vi alla kan vara ibland), det lilla barnet (det som vi alla varit en gång). De ”små”, de som behöver sina talesmän, de som behöver en beskyddare, en vakande ängel, någon som älskar och vårdar. Något som vi alla behöver men som långt ifrån alla får. Och i vår omvårdnad av det lilla, det behövande, så växer vi som människor. Och när vi vårdar, tar hand om och älskar, ja då växer också vår förmåga att älska, att vårda att känna empati och att ge och att ta emot.  Att ge detta även till våra pojkar, är ju inte bara att ge dem något för livet. Vi kommer själva att få tusenfalt igen.

Pojkarna blir till män vi vill ha
Har du, trots allt, vågat avstå från att ge din son en dvärghund? Jo, jag tänkte väl det. För ingen, inte ens den mest fantastiska lilla hund, kan garantera att vi utvecklas till storsinta och kärleksfulla människor. Ibland kan man till och med frestas att misstänka motsatsen. Och skulle du känna till någon som blivit väldigt upprörd eller bara blivit litet lätt irriterad över det jag skrivit vill jag gärna avsluta med ett litet tips: Ge dem en dvärghund! (Men bara om de förtjänar den). Mickie Gustafson