Hur självständiga kan vi bli?

Hur självständiga och oberoende kan (vill) vi bli – och samtidigt vara sociala?

I Sverige fostrar vi våra barn att bli självständiga och oberoende. I många andra kulturer knyter man barnen närmare sig och de blir mer beroende och känslomässigt bundna. Frågan är förstås hur självständig och oberoende en ”flocklevande” och social varelse kan bli. Det kanske snarare blir en fråga hur många vi knyter känslomässiga band till och hur många vi blir beroende av. En intressant följdfråga på det kan naturligtvis vara vilken typ av personlighet det skapar och vilket beroende som ger störst trygghet – och självständighet? Att vara beroende av en, två eller flera?