Utbildning utan “prestationstänk”
En mentor/coach som hyllar varandet.
Att få vara medresenär och få följa människors utveckling är något av det mest givande som finns (tycker jag). Det gäller alltifrån att, som kursledare, få se hur hund och hundägare fördjupar sitt samspel som till att, som psykolog, få ta del av en människas innersta tankar och känslor. Att utbilda mentorer/coacher tillför ytterligare en aspekt i detta lärande där det gäller att både belysa adeptens inneboende resurser samt också förmedla hur denne i sin tur kan dela sina kunskaper.
Med fokus på varandet, inte görandet.
Jag har tidigare skrivit om att vi inte alltid måste bli bättre, att vi kan vara bra precis som vi är. (Mer om det kan du läsa här). Och att utbilda sig till mentor/coach på Karisma innebär bland annat att fokusera på det som är bra, inte alltid på det som skulle kunna bli bättre. På det viset kan man nog säga att vår utbildning är lite annorlunda. Även om vi naturligtvis också ser till varje enskild individs potential är det inte nödvändigtvis alltid det som måste få företräde. Vi hyllar lärandet i sig och går även här efter devisen “Learning should be a pleasure, not a pressure”. Och trots att Svend Brinkmann i sin bok ”Stå fast” uppmanar oss att avskeda vår coach håller vi helt med om att “vägra vår tids utvecklingstvång”! Mickie Gustafson