Varför valpkurs före 4 månader?

Små, unga valpar behöver inte gå valpkurs!

En vanlig missuppfattning, som tyvärr har blivit en slags “sanning”, som stressar både valpar och valpägare, är att valpen måste gå valpkurs så tidigt som möjligt. Jag hävdar att det knappast är nödvändigt, lika lite som att valpen behöver olika former av stimulans och aktivering tidigt i livet. Det kan, enligt min erfarenhet, istället bidra till att både valp- och valpägare blir stressade. 

Valpar blir stressade och överstimulerade

Valpen blir stressad därför att den alltför tidigt utsätts för alldeles för mycket stimulans utan att ha mognaden att hantera alla intryck. Valpägare blir stressade därför att de känner pressen att, som goda, duktiga hundägare, inom en kort begränsad tid, erbjuda valpen allt det som sägs att den behöver för att utvecklas optimalt.  

Relationen mellan valp och ägare tar skada

I denna kamp att hinna med så mycket som möjligt riskerar relationen mellan valp och dess nya familj att ta skada. Valpen ska stifta bekantskap med kossor, hästar, andra hundar, barn, åka tåg, bil och spårvagn/tunnelbana, vistas vid trafikerade vägar, gå på valpkurs etcetera. Listan är oändlig. Ingen tycks längre ha tid att iaktta, lära känna och bara njuta av den nya familjemedlemmen. Var tog allt det roliga vägen? Var är glädjen av att i lugn och ro närma sig en ny och, ännu så länge, obekant varelse? Var är lyckan av att “bara vara” – tillsammans? Var är allt gos och mys? Var är den villkorslösa Kärleken? 

Valpen behöver sömn, mat, trygghet och närhet i första hand

Det valpen behöver allra mest av oss är egentligen är väldigt enkelt och något de flesta av oss kan erbjuda; att vara tillsammans, få känna närhet och kärlek och få känna sig trygg i sin nya familj. Tolerans, tålamod och tid att utvecklas och lära känna världen i sin egen takt är minst lika viktigt. Mat och massor av sömn och vila på det, så har valpen fått den start den behöver för att bli precis den härliga följeslagare och vän de flesta drömmer om. 

Men inlärningen då?

Om syftet med valpkursen är att lära valpen en mängd olika saker gör man klokt i att vänta, gärna tills valpen är åtminstone 5 månader, om det är en större ras. Gärna längre om det är en mindre ras, av den mildre sorten. Om syftet däremot är att skapa en god relation mellan valp och ägare, kan man naturligtvis med fördel gå en valpkurs något tidigare. Förutsatt att det sker i valpens takt och med valpens välmående för ögonen. Benämningen valpkurs är i sådana fall något missvisande eftersom det egentligen inte  är valpen som lär sig i första hand utan hundägaren som får handledning i färdigheten att skapa en god och hållbar relation till sin valp. Vi ska heller inte glömma att mycket av det vi vill att valpen ska lära sig (eller inte lära sig) sker ofta alldeles automatiskt bara genom att vi vistas tillsammans. Och det den inte lär sig under första månaderna av sitt liv behöver vi inte vara så bekymrade över. För, som sagt, det går att lära gamla hundar sitta och är de inte lastgamla går det dessutom ganska smidigt.

Valpens socialiseringsfas har blivit en stressfaktor

Det som kallas socialiseringsfasen sträcker sig, hos hund, fram til ca 12 veckor (alltså tillbringas största delen av denna tid hos uppfödaren) men det innebär inte att möjligheten till socialisering upphör vid 12 veckors ålder. Detta är oerhört viktigt att känna till! Valpar och även vuxna hundar fortsätter att lära sig och att vara öppna för nya intryck hela livet. Uttrycket “Det går inte att lära gamla hundar sitta” handlar kanske inte i första hand om hundar utan också om att vi “med ålderns rätt” blir lite mer motsträviga eller egensinniga – det gäller såväl hundar som människor (eller andra djur). Om en valp däremot inte fått några som helst intryck under sina första månader, vare sig av människor eller andra hundar kan det krävas en del att hämta igen det den förlorat. Men detta är synnerligen ovanligt idag då de flesta är medvetna om att hundar är sociala varelser som behöver viss kontakt med omvärlden. Möjligen kan det finnas en och annan enstörig uppfödare som lever helt isolerad och som inte erbjuder valparna ett uns av socialisering och då bör vi naturligtvis överväga hur vi ska göra. Och om vi själva bor i en koja i skogen, utan större intryck från omvärlden, kan det nog vara en god idé att, åtminstone någon gång i veckan, besöka ett litet större samhälle. Härmed inte sagt att det är oviktigt att valpen presenteras för olika intryck under denna tid. Det jag vill poängtera är att det numera tycks ha uppmärksammats och överdrivits så att det som är rätt tänkt, blir fel – just därför att det blir för mycket! 

Glöm inte smekmånaden!

Sammanfattningsvis; glöm inte den viktiga“smekmånaden” (läs mer här), där du stärker banden mellan dig och valpen och skapar förutsättningarna för en harmonisk hund och ett välfungerande hundinnehav.

Mickie Gustafson